Hur kommer det sig att det blir såhär?
Varför kommer det nu, med tanke på att jag känt personen i fråga i många år? Eller är det bara någon form av bekräftelsebehov jag har?
Jag tror mer på det sistnämnda, eller försöker övertyga mig själv om att det är så det är.
Det enda jag vet är att jag känner mig knäpp, de enda gångerna som jag kan koppla bort det är när jag är på jobbet, men jag kan ju inte jobba dygnet runt.
Hur ska jag komma undan alla tankar i vardagen?
Och det sjuka är att han är inte den enda... det finns fler, men just nu är det han som snurrar, och han snurrar så mycket att jag inte hinner med själv.
måndag 7 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar