Varför?

Hur kommer det sig att det blir såhär?
Varför kommer det nu, med tanke på att jag känt personen i fråga i många år? Eller är det bara någon form av bekräftelsebehov jag har?

Jag tror mer på det sistnämnda, eller försöker övertyga mig själv om att det är så det är.

Det enda jag vet är att jag känner mig knäpp, de enda gångerna som jag kan koppla bort det är när jag är på jobbet, men jag kan ju inte jobba dygnet runt.
Hur ska jag komma undan alla tankar i vardagen?

Och det sjuka är att han är inte den enda... det finns fler, men just nu är det han som snurrar, och han snurrar så mycket att jag inte hinner med själv.

För min skull

Denna är till för endast min skull och ingen annans...
Måste få ventilera mina tankar nånstans, och en blogg passar väl kanon för det.

jag tror jag är kär, men jag kommer inte ihåg hur man känner om man är det+
Det var så länge sen, när man varit sambo i 5 år så är man inte kär på det sättet längre, tyvärr.

Jag känner mig helt deppig över att vi inte pratar lika ofta som förut, känner en svartsjuka komma krypande när jag ser bilder på honom med nån annan tjej, och så kan jag inte låta bli att fundera på om det är nåt mellan dom?

Och det sjuka med det hela är att han inte ens bor i samma land som mig.
Klura på den du.
Skit också, dags att dra...